10.09.2015 10:15

Utsatt av Polisen – Brott och demokrati

Rättstillämpning ska vara lagbunden, begränsad och förutsebar. Brott ska bli uppklarna och gärningspersoner ska hindras begå nya brott. Ansvaret för den brottsliga gärningen ska ligga på förövaren – inte brottsoffret.

I polisens uppdrag ingår försvarandet av demokratiska intressen. Deras arbete ska vara trygghetsskapande och brottsbekämpande, de har våldsmonopol och maktbefogenheter. Arbetet är en del av statens sociala kontroll över medborgare och handlingssättet påverkas av normer, rutiner, kunskap och omgivningens förväntningar. Risken med ökad betoning på risk, övervakning och säkerhet samt press om resultat och effektivitet, är att säkerhetstänket sätts framför skyddet av medborgerliga fri- och rättigheter. Polisens handlande kan leda till kontrollskador som påverkar statsmaktens legitimitet och riskerar medborgares grundläggande rättssäkerhetsgarantier.

Varför talar vi inte om polisens brottslighet? Var finns brottsoffret och domsluten? Vad blir konsekvenserna?

 

Genom att synliggöra brottsoffer – utsatta av polisen – ifrågasätts bilden av den stereotypa förövaren och offret. Vissa personer får lättare ett erkännande som ett offer än andra. Ett idealistiskt offer är svagt – men tillräckligt stark för att kunna föra sin talan, gör något respektabelt och befinner sig på en respektabel plats. Ett icke-idealoffer riskerar skuldbeläggas och anses i större grad vara ansvarig till sin egen utsatthet. Hur ser idealförövaren ut? Går en icke-idealförövare lättare fri från skuld och ansvar? Och riskerar brottsoffret då att kränkas ytterligare av rättsväsendet?

 

I en demokrati ska hänsyn tas till samhällets gemensamma behov och medborgare ska säkerställas ett rättsligt skydd mot oskäliga integritetskränkningar vid offentlig maktutövning. Staten garanterar oss detta skydd men är samtidigt det största hotet mot den enskildas fri- och rättigheter. 

 

Frågan om vad som är demokratiskt får inte glömmas bort. Samhällets syn på gruppen Utsatta av Polisen påverkar brottsoffrets syn på sig själv, sin utsatthet och sin rätt till stöd och rättvisa. Statliga myndigheter bör ta polisers brottslighet på allvar och se denna grupp av brottsoffer. Om inte faller det demokratiska samhället oss ur händerna. Människor uppmanas att anmäla brott, våga vittna och överlåta verkställande av straff åt rättsväsendet. Men utan tilltro till statliga myndigheter brister rättssäkerheten. Allmänheten har rätt till delaktighet, inflytande och behöver känna förtroende för att rättstrygghet inbegriper oss alla. Det bör ligga i alla medborgares och myndigheters intresse att rättssäkerhetsgarantierna skyddas.