FN-deklarationen om grundläggande rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk

I brottsofferdeklarationen anges grundläggande principer som ska gälla för brottsoffer. Dokumentet är inte juridisk bindande men har en politisk och symbolisk kraft.

 

Som brottsoffer ska du, förutom rätt till ersättning, ha rätt till nödvändig materiell, medicinsk, psykisk och social hjälp. Du ska ha tillgång till den egna processen och rättvis behandling.

 

Alla brottsoffer ska behandlas med medkänsla och respekt!

 

Tilläggsartiklar i deklarationen

A. Offer för brott

• Artikel 1

  “Offer” innebär personer som, enskilt eller gemensamt, har lidit skada, inklusive fysisk eller psykisk skada, känslomässigt lidande, ekonomisk förlust eller väsentlig försämring av sina grundläggande rättigheter, genom handlingar eller underlåtelser som strider mot strafflagar som gäller i Medlemsstaterna, inklusive de lagar som förbjuder brottsligt maktmissbruk.

• Artikel 4

  Offer ska behandlas med medkännande och respekt för sin värdighet. De har rätt att få tillgång till rättsväsendet och omedelbar upprättelse, enligt vad nationell lagstiftning medger, för den skada som de har tillfogats.

• Artikel11

  Då tjänstemän eller andra ombud som handlar i offentlig eller halvoffentlig ställning har brutit mot nationella strafflagar, ska offren få ersättning från den stat vars tjänstemän eller ombud hade ansvaret för den skada som tillfogats.

• Artikel14

  Offren ska få nödvändig materiell, medicinsk, psykologisk och social hjälp genom statliga, frivilliga, samhällsbaserade och inhemska resurser.

• Artikel 15

  Offren ska informeras om tillgången till hälso- och sjukvård och socialtjänst och annan relevant hjälp och snabbt få tillgång till dessa.

B. Offer för maktmissbruk

• Artikel18

  “Offer” innebär personer som, enskilt eller gemensamt, har tillfogats skada, inklusive fysisk eller psykisk skada, känslomässigt lidande, ekonomisk förlust eller väsentlig försämring av sina grund-läggande rättigheter, genom handlingar eller underlåtelse som ännu inte utgör brott mot nationella strafflagar men av internationellt erkända normer rörande mänskliga rättigheter.

• Artikel 19

  Staterna ska överväga att med sin nationella lagstiftning införliva normer som förbjuder maktmissbruk och tillhandahåller kompensation åt offer för sådant missbruk. Sådan kompensation ska särskilt innefatta ersättning och/eller kompensation, och nödvändigt materiellt, medicinskt, psykologiskt och socialt bistånd och stöd.

• Artikel 21

  Staterna ska regelbundet ompröva befintlig lagstiftning och praxis för att säkerställa en mottaglighet för växlande förhållanden, vid behov anta och genomdriva lagstiftning som förbjuder handlingar som utgör allvarligt missbruk av politisk eller ekonomisk makt samt främja principer och mekanismer för förebyggande av sådana handlingar och utveckla och göra lätt tillgängliga lämpliga rättigheter och kompensation åt offer för sådana handlingar.